Julbudskap från H.H. Ärkebiskop Gabriel 2010

Kära bröder och systrar i Kristus,

"Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt." (2 Kor. 3-4)

Vi har nu nått fram till vår herres Jesu Kristi födelsefest. Såsom vart år är det ett ögonblick av stor nåd som vi alla upplever tillsammans med glädje, ett ögonblick som jag denna dag har förmånen att dela med er.

Varför erfar vi alla glädje? Jo, eftersom änglarnas budskap till herdarna även riktas till oss liksom till alla människor på jorden: "Idag är en Frälsare född åt eder, han är Kristus, Herren!"

Icône de la Nativité du Christ, JPEG - 197.9 kb Hela Gamla testamentet talar om denna väntan på frälsningen och den gamle Simeon uttalar i hela mänsklighetens namn följden av denna så mäktiga händelse som utgör fullbordandet av löftet om frälsning: "Nu låter Du Din tjänare fara hädan i frid, ty mina ögon har sett Din frälsning, ett ljus för alla folk..."

Men hur bör vi idag uppleva denna "stora glädje" som änglarna talar om till herdarna? Vad motsvarar detta budskap och hur genljuder det i våra hjärtan?

Hela världen, hela universum tycks befinna sig i en djup skugga.Visserligen ser vi i våra städer och byar en massa glittrande dekorationer, för många innebär denna helg festmåltider och utbytande av gåvor, men tyvärr förefaller det som om orsaken till denna helg, den verkliga innebörden av denna händelse som vi firar är uttömd och att majoriteten av våra bröder och systrar inte vet varför vi upplever denna glädje.

Är vi medvetna om den ångest som betrycker jordens folk, där alla medel är bra för att glömma lidandet, medel som är otillräckliga, konstgjorda och kortlivade...

Hela denna bild kan göra oss till pessimister och få oss att säga "vad tjänar det till? Var är den frälsning som Gud har utlovat?"

Mänskligheten förefaller oss ha urartat, människan är liksom vanställd. Det tycks som om hon inte längre är i stånd att älska!

Låt oss inte snärjas av detta! Situationen är inte längre lysande, det har gått mer än två tusen år... Och ändå, en stor förändring skedde, till och med en omstörtande sådan: i Betlehem visade sig Guds dåraktiga kärlek! Guds enfödde Son och Ord, den andra Personen i Treenigheten blev intagen av alla människor på jorden, frukterna av skapelsen sådan som den var och är idag med sin bräcklighet sin svaghet och sina skador. Kristus i krubban sträcker ut sina armar mot de stora som små, mot de tre konungarna såväl som mot herdarna.

Denna gränslösa kärlek, denna barmhärtighet utan slut erbjuds oss utan villkor och de mot oss utsträcka armarna kommer att vara det även framgent, eftersom de är fastnaglade på Korsets trä för att bevisa hur älskade vi är av vår Herre Jesus Kristus!

Det är genom att acceptera att komma till denna jord under den mest bräckliga form, som ett litet barn, som Herren Jesus fick erfara och känna i sin kropp, ända från det första skriket, människans hela ångest. På så sätt erbjuds oss hela förtjänsten av den Gudomliga kärleken.

Vi är ansvariga för det vi har fått: vi kan inte berömma oss av att vara kristna, för allt har blivit oss givet! Men vi bör veta att ge Gud äran: "Ära vare Gud i höjden!" Denna fras som vi uttalar i början av varje liturgi bör vi integrera i hela vårt liv och till oss anknyta alla människor på jorden, i deras glädje såväl som i deras nöd!

Vi bör inte smaka Guds glädje och samtidigt glömma människornas ångest.

Herdarna offrade troligen några lamm till Maria och hennes Son, de tre konungarna kom med kostbara gåvor. Och vi, vad skall vi erbjuda? Vår gärd av tacksamhet? Självklart! Glädjen att få ta emot vår Frälsare? Javisst! Men låt oss inte glömma att vid Kristi fötter lägga ned våra bröder i nöd, för som den Helige Silouan av Athos säger: "Våra bröder är vårt eget liv".

Låt oss motta Guds glädje som ges till oss och "låt oss avlägga alla jordiska omsorger". Detta är det Hopp som bryter fram denna Julnatt och det är så som världen skall frälsas!

I Födelsens glädje välsignar jag er alla med mycken tillgivenhet i Kristus.

Paris, Alexander Nevskijkatedralen,
Julen 2010

+Ärkebiskop Gabriel av Komana
Ekumeniske Patriarkens Exark

Retour haut de page
SPIP